I wish - kap. 8

tidigare:

Jag var inte kontaktbar den dagen, jag svarade på allt med mm, ja, nej och kanske. Men Alexandra, ouppmärksam som hon var, babblade på som vanligt om killar, One Direction, EF Summeranza och andra grejer som föll henne i smaken.

Innan jag somnade den kvällen gick jag igenom allt vi gjorde och sa på våran första dejt. Ord for ord och steg för steg. Tillslut orkade jag inte håla ögonen öppna och jag somnade.

-----------------

Jag klev av bussen och såg ut över ett område som såg ut som ett stort tivoli. Det fanns karuseller, godisstånd, ett litet parishjul och massor av annat kul. Jag gäspade stort, jag hade vaknat redan 05.57 och varit klarvaken. Dagen skulle bli så bra tänkte jag och det vibrerade i min ficka. Jag läste,

”Come to the right side of the stage, I want to meet you! xx” Jag log stort och svarade,

”I’m there in three xx”

Jag skyndade bort till scenens högra hörn innan Alexandra hunnit ur bussen så att jag skulle slippa förklara var jag skulle.

Jag såg inte Louis men jag tänkte att jag går väl bara in här så hittar jag väl honom. Men jag blev stoppad av en vakt som sa att här får du inte gå in. Jag försökte förklara att jag kände Louis och skulle träffa honom. Men vakten vägrade att släppa förbi mig. Efter en stund hörde jag en välkänd röst,

- It’s okay, she’s with us. Harry stod där på andra sidan vakten och log. Denna gången släppte vakten förbi mig och försökte att be om förlåtelse.

- It’s okey. Sa jag innan jag gick förbi honom och följde Harry in blad förstärkare och annat. Sen såg jag honom. Jag sprang fram och slängde mig om halsen på honom. Han kysste mig och släppte inte taget. Han luktade så gott och jag lutade huvudet mot hans bröst. Det var inte förrän jag hörde busvisslingar och applåder som jag vaknade till. Jag hade inte insett Louis inte var själv. Där stod de andra killarna och skrattade och applåderade. Jag rodnade och släppte taget om Louis.

- What is it? Do you have ruin this moment? Frågade Louis lite surt.

- Yes, thats what we are here for! Skrattade Niall.

- So it’s you two now? Frågade Harry med glimten i ögat.

Jag tittade på Louis och jag såg att vi båda tänkte samma sak. Jag rodnade och log medan Louis svarade,

- Yes it is!

Applåder och busvisslingar utbröt. Jag tittade upp på Louis och vi kysstes. Min dag kunde verkligen inte bli bättre än såhär.

Jag gick ut igen så att dom andra i min klass inte skulle märka att jag varit borta. Jag såg Alexandra stå med två tjejer från våran klass, så jag gick dit.

- Were have you been? Frågade Alexandra. Jag rodnade och drog till med något som var hyfsat möjligt.

- I have been on the toilet. Sa jag och log lite tveksamt.

- But the toilet’s aren’t in that direction. Jag rodnade och skrattade lite åt att hon hade sagt direction. Men Alexandra verkade inte tycka att det var lika roligt.

- You have been so mysterious the past days. What are you hiding? Frågade hon upprört.

- I’m not hiding anything! Sa jag, men jag tror inte att det lät så trovärdigt för Alexandra stormade iväg med de andra två tjejerna efter sig och jag blev ensam kvar.

Jag tog upp mobilen och skrev ett sms till Louis, ”Alexandra is mad at me, she knows I’m hiding something. Is it okey if I come and be with you? xx”. Det dröjde inte länge innan jag fick ett svar. Och jag började gå mot scenen redan innan jag läst smset. Denna gången kände vakten igen mig och jag kunde gå rätt in utan att behöva tjafsa. Nu var problemet bara att hitta dit jag hade varit sist. Det slutade med att jag inte hade en aning om var jag var och jag fick ringa Louis.

Han lyckades hitta mig genom mina beskrivningar av saker som fanns runt omkring. Och vi gick in i en barack där de andra killarna satt och spelade tvspel samtidigt som dom sjöng låtar från deras skiva. Louis satte sig i den enda fåtöljen som var ledig och klappade i knät och tittade på mig. Jag skrattade och gick och satte mig i hans knä och han la armen om mig.

Tiden gick fort och det var inte lång tid kvar till dom skulle upp på scenen. Dom gjorde sig i ordning och Louis drog med mig till scenen, vi stod där bakom draperier och killarna väntade på signalen att gå ut på scenen. Det var någon som ropade, ”And now, welcome the boys from One Direction”. Publiken bröt ut i ett dundrande jubel. Louis kysste mig och dom gick ut på scenen.

- How are you guys!? Frågade Liam och publiken skrek ännu mer. Dom drog igång och jag stod där ensam och tittade på dom. Jag kände mig så lyckligt lottad. Jag av alla tusentals tjejer, hade lilla jag fått Louis. Och jag ville inte ens ha honom från början, men nu när jag hade honom tänkte jag aldrig släppa taget. Jag hörde hur Louis sa,

- This song is for a very special girl who is mine! Och de började sjunga Stole my heart. Jag kände hur jag blev alldeles upp över öronen röd i ansiktet och jag hoppade nästan av lycka. Han gav en låt till mig!

Efter låten mötte jag Louis blick och han gick av scenen och fram till mig.

- Are you ready to tell Alexandra and the others? Frågade han och jag nickade. Han tog tag i min hand och började gå in mot scenen igen. Jag försökte hålla emot men det var ingen idé. Louis var mycket starkare än mig.

Jag kom ut i strålkastarljuset och tittade ut över publiken. Herregud vad många det var. Jag kände hur mina kinder blev ännu rödare än dom redan var samtidigt som jag försökte fixa till mitt hår. Louis hade ju inte direkt förberett mig på det här.

- This is my special girl! Sa han och det kom busvisslingar från publiken.

- I love her and I want you to be just as nice to her as you are to us. Fortsatte han. Sa han verkligen att han älskade mig? Hände det här framför Alexandra och resten av hela världen? Åh! Jag kastade mig om halsen på honom och viskade ”I love you” i hans öra innan jag kysste honom.

Publiken jublade ännu mer och jag kom på att vi inte var ensamma. Men just nu spelade det ingen roll. Jag var bara glad över att jag hade Louis. Han var min.

---------------------

Har inte mått så bra idag. Men jag slutade tidigt och har därför hunnit knåpa ihop en till del. Hoppas den uppskattas! och jag uppskattar verkligen era tankar. Så fortsätt kommentera vad ni tycker.