I wish - kap. 6

tidigare:

Jag sprang iväg in till vårat rum och lyckades hälla ut alla kläder på golvet i jakt efter en rödvit randig klänning med vit rund krage. Jag blåste håret lite snabbt så att det inte skulle vara blött, därefter stoppade jag ner min Iphone och plånbok i en liten brun läderväska. Jag hängde väskan över axeln och gick ut till vardagsrummet.

- Wow, you look amazing! Sa Louis med ett leende på läpparna.

-Thanks! Sa jag och vi sa hej då till Marie och gick ut till Louis bil.

----------------------------------

Vi tog vägen om killarnas lägenhet eftersom Louis inte ville ha på sig sina blöta kläder.

Lägenheten var helt klart en upplevelse att vara inne i. Den var jätte stor och killarna hade varsitt jätte stort rum. Liam och Harry’s rum var städade och rena medans de andra killarnas rum var total kaos. Värst av alla var Louis, han hade stenkoll på var allting fans men det såg ut som ett bombnedslag.

Jag gick ut till köket för att prata med Niall som satt och åt, under tiden Louis bytte om. Vid det här laget hade jag insett att Niall äter i princip hela tiden.

- So what are you guys doing tonight? Frågade han.

- Actually, I don’t have a clue. Louis has made up something.

- You never know what Louis can come up with. Skrattade han.

Louis kom in i köket och vi sa hej då till Niall och åkte iväg.

Han stannade bilen utan för ett jättehögt hotel, jag tänkte vad ska vi nu göra. Men vi gick in och tog hissen hela vägen upp till toppen. När vi klev ut ur hissen fick jag en wow känsla. Det var panorama fönster åt alla håll och du kunde se i princip hela London här uppifrån.

- Do you like it? undrade Louis.

- Like it? I love it, this is so amazing!

Vi satte oss vid ett bord och fick in menyerna. Priserna var skyhöga, jag tittade på Louis.

- Do we really have afford this. I don’t have. Let’s go to a sheaper place.

- No, it’s on me. Pick what ever you want.

Jag tog en kycklingsallad och Louis beställde en hamburgare. Tydligen har man snabbmat på fina och dyra restauranger också.

Maten var fantastisk och jag kunde inte sluta titta ut över London’s gator och byggnader. Det här var första gången jag var själv med Louis och jag hade inte tänkt på hur lätt det var att prata med honom. Det fanns inga pinsamma tystnader eller kommentarer. Det kändes bara för bra för att vara sant. Men allt måste ju ha ett slut, för natten kom och vi lämnade restaurangen med den helt fantastiska utsikten.

- Wanna go to your place or maybe my place? Frågade han lite trevande.

- I would love to come with you. Sa jag.

- But, I don’t know if I’m allowed. I’m calling Marie.

- Hello?

- Hey, its me, Hedvig.

- Oh, hi Hedvig. Isn’t you having a good time? Sa hon lite förvånat.

- Of course I’m having a good time. Actually a very good time. Is it okey if I stay at Louis house tonight?

- Can I trust him?

- Oh, you sounds like my mother and we have only known each other in a week. Haha, but he is really nice and I think you know who he is..

- I know who he is Hedvig, I’m only messing with you. He are one of the boys in One Direction and of course you can be with him over the night. Have fun and be home before eleven, Alexandra is coming 11.30.

Jag sa hej då till Marie och vände mig om mot Louis,

- So your place huh. Han skrattade och jag kunde inte låta bli att skratta jag med.

- Yes my place it is.

Vi hyrde en film och köpte en stor godispåse på vägen hem till killarnas lägenhet. Jag kunde för allt i världen inte förstå hur det här kunde hända. Jag skulle sova över hos Louis från One Direction. Jag som aldrig ens hade haft en pojkvän förut.

Vi klev in i lägenheten och hälsade på killarna. De skulle prompt vara med och se filmen. Det var ju en romantisk komedi och tydligen deras favorit, så detta skulle de absolut inte missa. Jag som inte sett Love Actually kunde för allt i världen inte förstå hur dom kunde vara så fästa vid den.

Jag och Louis la beslag på den ena soffan medan Zayn, Liam och Niall kastade sig i den andra. Och det slutade med att Harry fick sitta på en kudde på golvet. Vi satte på filmen och lät absolut inte resten av killarna smaka på vårt godis. Jag la mig ner i soffan med huvudet i Louis knä och han la armen om mig. Så här nära honom trivdes jag.

Jag tyckte filmen var jätte bra, jag förstod nu varför killarna verkligen skulle vara med och se de. Jag kunde till och med höra dom snyfta ibland. De här killarna var inte så tuffa som dom såg ut, tänkte jag och log lite för mig själv. Men jag kunde inte hjälpa att känna hur tunga ögonlocken blev, jag var verkligen trött nu. Jag kunde inte hålla emot längre. Jag somnade där med huvudet i Louis knä.

-----------------------

Är sjukt trött idag, men jag har fått lite läsare vilket gör mig glad. Skulle gärna vilja ha ännu mer respons. Tack på förhand!